Sommar, sol och en ny oro ...

Våren har rusat förbi i sitt vanliga tempo (det vitt säga jättefort!). Jag är grönsaksodlare och biodlare, och det innebär att jag under april och maj månad har fullt upp både i grönsaksodlingen och biodlingen. Att det var en lång och kall vinter och därmed sen start för vårbruket gjorde inte stressen mindre inför säsongen. Nu är dock vårbruket avklarat och varenda odlingsyta är täckt med grönsaker i form av frön och plantor, och hos bina är det full aktivitet med insamlandet av nektar som ska bli den honung vi förhoppningsvis snart kan börja skörda. Tidigare år har vädret varit ett orosmoment för kommande honungsskördar, men i år är det något ännu värre som bokstavligen lurar runt hörnet ...

AMERIKANSK YNGELRÖTA

Ni är flera som läst lokalnyheterna (framförallt Kungälvsposten) senaste tiden och frågat mig om amerikanske yngelröta som det rapporterats om, och tyvärr har vi nu på kort tid upptäckt amerikansk yngelröta i Kungsbacka, Göteborg och senast förra veckan i Ytterby, Kungälv. Här kan ni lyssna på ett kort inslag hos Sveriges Radio. Det har alltså spridit sig snabbt och kommer närmare och närmare min egen biodling som ligger i södra Stenungsunds kommun, på gränsen till Kungälv. Denna sjukdom är varje biodlares mardröm och något man varje år hoppas inte ska dyka upp i ens närhet.

Från jordbruksverket.se:

Amerikansk yngelröta är en smittsam och besvärlig bisjukdom som förekommer över hela världen där det finns biodling. Amerikansk yngelröta angriper bilarverna i bisamhällen. Sjukdomen orsakas av en sporbildande bakterie (Paenibacillus larvae) som de unga larverna får i sig som sporer med födan. Sporerna är mycket motståndskraftiga mot uttorkning, värme, kyla och annan påverkan. Det har visat sig att sporer från bakterien kan vara livskraftiga efter flera decennier. När den späda larven får i sig sporer med födan så gror sporerna till den stavformiga bakterie som senare dödar ynglet. Bakteriesporerna gror och bakterien förökar sig i tarmen på larven och tränger snart igenom tarmväggen och ut i kroppsvätskan och inre vävnader. Där sker en snabb förökning av bakterien och larven omvandlas till en seg massa i vilken bakterierna återigen bildar sporer. Det kan finnas över två miljarder bakteriesporer i en enda död larv.

Bild på samhälle med amerikansk yngelröta. Att det är kvar outkrupna celler och bildas en seg tråd när man sticker ner och tar upp en trästicka i dessa celler är typiska symptom på smitta. Foto: Jordbruksverket.se

Vad innebär detta för bina och biodlingen vi har här?

Jo, det betyder att jag fortsatt jobbar på med bina, fortsätter vara noga med hygien och renlighet och fortsätter vara observant på hur det ser ut i bikuporna. Nä, nu ljuger jag. Jag kommer vara extra observant på hur det ser ut i bikuporna och otroligt orolig. Minsta lilla avikelse kommer jag studera mer noggrant. Skulle det finnas misstanke om sjukdom kommer jag tillkalla bitillsynsmannen för vårt område för bedömning och provtagning. Skulle det visa sig att bisamhällen i min bigård är smittade blir det tyvärr väldigt tråkigt för oss alla. Det skulle innebära att smittade samhällen måste förintas, vilket innebär ett stort tapp i honungsskörden och en enorm ekonomisk förlust då varje samhälle är värt flera tusen kronor. Jag väljer att tro att vi kommer klara oss, men med tanke på den takt som smittspridningen haft norrut så är jag ändå inställd på det värsta. Tiden får utvisa och vi får hålla tummarna att det inte sprider sig mer.

HONUNGSFUSKET FORTSÄTTER

Ni som varit med tidigare år kommer kanske ihåg att jag förra året (2025) skrev om honungsfusk som uppdagats? Här är det inlägget.

Nu har TestFakta gjort DNA-tester på honung som säljs i svenska livsmedelsbutiker och tyvärr är resultatet inte förvånande men väldigt tråkigt.

"Många tar för givet att det är en ren och naturlig produkt när det står honung på burken. Men Testfaktas DNA-analyser visar att en stor del av den honung som säljs i svenska butiker är utspädd, manipulerad eller så hårt processad att den inte längre kan betraktas som äkta." - testfakta.se

En honungsram fylld med honung och helt täckt med ett tunt lager vax.

Precis som jag skrev för ett år sedan så är det för mig som biodlare både sorgligt och upprörande. Inte bara för att det förstör för oss som faktiskt gör jobbet på riktigt – med bin, blommor och mycket slit – utan för att det lurar konsumenter som tror att de köper något rent och naturligt. Det urholkar förtroendet för ett av våra mest ursprungliga och äkta livsmedel.

Det är precis därför jag är så glad att du är andelsägare i min honung. Din andel är inte bara en burk honung – det är ett ställningstagande. Ett sätt att säga: Jag vill veta var min mat kommer ifrån. Jag vill stötta lokala producenter. Jag vill ha riktig honung. Och det får du. Inga tillsatser. Inget socker. Bara det som bina samlat in från blommande landskap här i Timmervik, tappat på burk med varsam hand.

Samma honungsram som ovan men här är övre halvan av ramen avtäckt och honungen syns i cellerna.

När du väljer lokal honung från en biodlare du känner, så vet du vad du får – och vad du inte får. Du får smaker som skiftar med säsong och växtlighet. Du får livskraftiga bisamhällen som pollinerar både trädgårdar och odlingar. Och du får vara med och hålla en hållbar matproduktion levande.

Så återigen tack. För att du är en del av det här. För att du gör skillnad – på riktigt.

STATUS I BIGÅRDEN

Det har sett fint ut under våren. Starka, fina och lugna samhällen, och flera av dem har samlat in rejält med honung till oss. Nu håller vi tummarna att vädret är på vår sida så bina inte behöver stanna inne i kuporna och själva äta upp den honung vi längtar efter.

En ram fylld med honung där övre halvan är täckt med vaxlock.

Kommer du ihåg att jag i förra inlägget skrev om ett samhälle (nummer 9) där drottningen antingen var död eller ännu inte kommit igång med äggläggningen? Det visade sig att drottningen saknades i detta samhälle, så jag slog ihop det med det svaga samhället nummer 7 som hade en äggläggande drottning men oroväckande få arbetsbin. Det ihopslagna samhället är fortfarande inte så starkt, men det tar sig vecka för vecka. De kommer få fokusera på tillväxt under sommaren och har därför inte någon skattlåda på sig. Det blir ingen sommarhonung här ifrån detta samhälle.

DRÖNARE, DRÖNARRAM OCH VARFÖR JAG SKÄR UT VAX

En viktig del av vårens biodlingsarbete handlar om att hålla koll på kvalster – alltså varroakvalster, ett av de största hoten mot bin i världen. Dessa kvalster parasiterar på bina och försvagar samhällena. För att hålla nere antalet varroakvalster i bisamhällen finns flera metoder, och en av de mest skonsamma och ekologiska (alltså utan kemikalier) att bekämpa varroakvalster är att använda en drönarram.

Men först: vad är en drönare? Drönare är de manliga bina i samhället. De saknar gadd, samlar inte nektar och har en enda uppgift: att para sig med en drottning. Drönarens utveckling från ägg till färdig bi tar längre tid än för arbetsbin – 24 dagar istället för 21 – och just det utnyttjar vi biodlare i kampen mot varroakvalstret.

Varroakvalstret föredrar nämligen att föröka sig i drönarlarvernas celler, eftersom de är större och larverna ligger längre tid i täckt vax. Genom att sätta in en särskild drönarram – en ram som bina bara bygger ut till drönarvax – lockar vi bina att lägga drönarägg där.

En drönarram där sektion 1 till vänster är 7 dagar och drottningen har lagt ägg, sektion 2 i mitten är 14 dagar gammal med öppet yngel som har börjat täckas över med vax, och sektion 3 till höger är 21 dagar gammal med täckt drönaryngel, redo att skäras bort.

Jag använder en drönarram med tre fack, och var sjunde dag skär jag ut en del av det täckta drönarvaxet. På så sätt avlägsnas kvalstren innan de hunnit sprida sig vidare i kupan. Det här är en metod som kräver lite mer handpåläggning, men den är skonsam för bina och helt fri från kemikalier.

Och nej – det är ingen fara för samhället att vi tar bort några drönare. Bina producerar nya så länge de vill ha dem, och samhällets utveckling påverkas inte negativt.

VAD GÖR DEN HÄR BIODLAREN JUST NU?

Nu har den mest hektiska perioden i biodlingen i stort sett passerat. Det är fortfarande risk för svärmning, bina har gott om nektarkällor ute i naturen att samla nektar från och samhällena växer sig starka. Jag fortsätter kolla till bina med jämna mellanrum och säkerställer att de har gott om utrymme för ägg och gott om plats i skattlådorna för honung. Nu blir det också extra koll på tecken för sjukdomen amerikansk yngelröta som jag verkligen, verkligen hoppas att jag inte ska stöta på i bigården.

VAD HÄNDER FRAMÖVER?

• Juni: Fortsatt regelbunden koll för att säkerställa att det finns utrymme för ägg och honung.

• Juli: I juli lugnar det ner sig något med skötseln av bina. Det är inte så mycket som blommar och ger nektar i juli (konstigt nog!), men däremot finns det förhoppningsvis en honungsskörd från maj-juni att ta hand om och dela ut till er andelsägare.

Säsongen fortsätter med kontinuerliga uppdateringar på sociala medier och här på bloggen. Nästa gång jag hör av mig här har jag förhoppningsvis goda nyheter om honungsskörd att dela med er. Nu håller vi tummarna för friska bin och en bra honungssäsong!

Vi ses och hörs snart igen!

👋🐝 /Josefina & bina